Jag saknar det här sjukt mycke när det var vi fyra, ni betydde mest då.
men jag vet inte vad som hände, jag pratar knappt med er längre kan hända att jag pratar med sofie ngn gång :/ men jag älskar er, ni ställde jämt upp och fanns där jämt. vi hade alltid roligt & ni var dom enda jag riktigt litade på. ingen idé jag skriver mer. ni kommer säkert endå inte vilja ha tillbaka tiden förutom jag och sofie, men nu vet ni iaf vad jag vill.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar